![]() Jag var nog populär hos fotohandlaren i Apotekshuset i Broby - där var jag ofta och tittade på kameror och fick mina bilder framkallade. ![]() ![]() ![]() ![]() När jag började på Gymnasiet blev det ännu mera seriöst med ett par fotokurser hos proffsfotografen Uno Sköld. Kameran var med nästan överallt och film köptes i stora spelfilmsrullar som klipptes ner och paketerades i 35 mm till kameran. ![]() ![]() Sedan var det rätt så dött med fotograferingen ett tag tills jag började åka utomlands i jobbet. Det sades att man skulle köpa kamera i Canada. En modern helautomatisk kompaktkamera inhandlades och det blev väldigt fina bilder - speciellt då kameran var behändig att ha med sig i fickan (stor ficka). Ett par kameror av den typen avverkades på några år. Nu var det också bra att ha en kamera att dokumentera barnens fösta år. När sista barnet kom till världen var tiden inne att skaffa en "dator-kamera",
alltså en digitalkamera som man kunde koppla till datorn och snabbt få ut
lite bilder med text på ett papper. Antalet pixlar variaerade på de första
kamerorna från runt 500*400 (0,2 megapixlar) och uppåt mot 2 megapixlar på
lite dyrare kameror. De senaste 5 åren har kameran följt med Tina till förskolan och skolan
varje dag för att ta bilder att kunna visa mamma när hon kommer hem. Det är
också lika viktigt att ha bilder med sig till skolan så att man kan berätta
vad man gjort hemma. De flesta bilderna kan ses i "full upplösning" genom att högerklicka och spara som lokalt på sin dator och granska med ett bildvisningsprogram. |